En inofficiell guide
Om den här guiden
En personlig, inofficiell guide till Gjakovas gamla stad — basaren, moskéerna och det osmanska och islamiska förflutna som formade dem.
Det här är en långsam guide till Gjakova, en stad i västra Kosovo vars gamla kultur fortfarande lever i basaren, i moskéerna och i stenhusen uppe i höglandet omkring. Den dröjer särskilt vid den gamla staden och vid det osmanska och islamiska arv som gav staden dess form.
I stället för att jaga varje sevärdhet rör sig guiden varsamt: några få platser, väl berättade, mot en enda sammanhängande historisk tråd. Syftet är att hjälpa dig läsa den gamla staden så som dess hantverkare gjorde — tålmodigt, och med respekt för det som blev kvar.
Varför Gjakova
En stad som har fått minnas sig själv
En blomstrande och tilldragande stad om 2 000 hus, alla byggda av sten med tak och trädgårdar … två rikt smyckade fredagsmoskéer, flera bönehus, några han med blytak, ett förtjusande badhus och omkring 300 bodar likt näktergalsbon.
De där 300 bodarna är Stora basaren — redan hundra år gammal när resenären räknade dem, full av ”tusen slags hantverk”. Under en enda vecka 1999 brann det mesta ned; den restes igen, bod för bod, längs just de gränder du fortfarande kan gå. Intill den låg Hadum-biblioteket, vars hyllor rymde en litteratur som de flesta besökare aldrig får veta finns — albanska skriven med arabisk skrift — tills handskrifterna gick förlorade i samma brand. Gjakova är en stad som mer än en gång har varit tvungen att minnas sig själv, medvetet — och det är just det som gör en vandring genom den till något av ett återtagande.
Vem som står bakom
Guiden sätts samman av Jonas Andreasson — fotograf (andreassonphoto.com), inte historiker och ingen lokal myndighet. Den har vuxit fram ur återkommande besök under det senaste decenniet: långa promenader genom det gamla kvarteret, värmen hos människorna som bor där, och det de var generösa nog att lära en nyfiken besökare om sin stads förflutna.
Läs den alltså som en resenärs anteckningar snarare än som en slutgiltig skildring. Där den kan lutar den sig mot publicerade källor och lokal forskning — men alla fel är mina, och rättelser tas tacksamt emot.
Sajten är ett pågående arbete. Platser, fotografier och berättelser fortsätter att tillkomma.
